Det skotska ursprunget
Den svenska grenen av familjen Belfrage har sitt ursprung i Skottland genom invandringen av Joneta Belfrage och hennes son Hans 1624.
Namnet Belfrage kommer från dagens Beveridge. Om detta senare namns ursprung finns flera teorier. Sidney A Beveridge anger i sin bok Beveridge Families of England and Scotland, 1923, att namnet började användas som familjenamn någon gång under perioden 1066 till 1246. Ursprungligen var namnet vanligast inom de mellersta delarna av England och spreds senare till Skottland. Författaren nämner att antal möjliga ursprung till namnet Beveridge och noterar även att alla med detta namn inte nödvändigtvis behöver vara av samma ursprung. Han anser dock att det är ett ”platsnamn”, ett namn som har sitt ursprung i en plats. Ett exempel är att namnet kommer från ”Beaveridge” eller Beaver’s road, bävervägen, och kan ha burits av någon som bodde vid denna väg.
David Beveridge, i boken Culross and Tulliallan, 1875, anger att namnet Beveridge har sitt ursprung i ortsnamnet Beverege. Det är ett äldre namn på en ö i floden Severn, ungefär en halv svensk mil norr om Worcester i nuvarande England. Ön, i dag kallad Bevere Island, Bäverön, var enligt Florence of Worcester, död 1118, en reträttplats för danska vikingar under ett uppror från engelsmännen 1041. Båda dessa tolkningar (och några till) används som bevis för att det tidigare funnits bäver i området.
Ytterligare en teori, som inte har med bäver att göra, är kopplingen till seden att bekräfta ett avtal med att dricka en skål. En sådan kallades i fornfranskan bevrage vilket i medeltida engelska blev beuerage eller beuerich. Detta bruk kan spåras tillbaka till sent 1100-tal. Namnet på drycken kan sedan ha överförts som beteckning på den person som med borgarnas mandat drack skålen, eller tog emot ersättning för den, och med tiden blivit namnet Beveridge. Vad som talar för att alternativen med bäverkoppling är de mer sannolika är Hans val av bäverhuvuden i sitt vapen, se detta på annan plats på hemsidan.
Släkten, vars namn genom åren kom att stavas på många sätt, bl.a. Belfridge, Belfrage, Beverage, Beveradge, Bevidge, Bevige, Berridge rörde sig från England till Yorkshire och Skottland. Stavningen Belfrage är vanligast i Fife och Kinross där det är vanligt med ett inskjutet ’l’.
Hans Belfrages anfäder
Hans Belfrages tid i Sverige har väl beskrivits av Jenny Belfrage i hennes 1916 utgivna bok ’Bidrag till släkten Belfrages historia’; se annan plats på hemsidan.
Den äldste företrädare som till dato har spårats med namnet Belfrage är Guillielm Belfrage to Pennington and Tulliochie, knight och generalamiral. Källor uppger att Guillielm, Hans’ farfars farfar föddes 1484 och dog 1530.
Situationen i Skottland
Hans föddes, enligt hans egen anteckning i familjebibeln, i Kirkaldy den 19 januari 1614. Kung av Skottland var då James VI som samtidigt var kung James I av England och Irland. James tillhörde ätten Stuart och efterträdde sin mor, drottning Mary, då hon tvingades från kronan 24 juli 1567. James var då blott ett drygt år gammal.
Vid denna tid pågick det i Skottland häftiga stridigheter mellan olika religiösa falanger. Mary var romersk katolik och James döptes som sådan men uppfostrades inom presbyterianismen, en del av protestantismen.
Släktförhållanden
Hans Belfrages mor var Joneta Balram, of Pennington. Hennes mor var Elisabet Stuart som därmed tillhörde den Stuartska ätten men hennes närmare släktskap med kungahuset återstår ännu att utreda.
En möjlig anledning till att Hans mor Joneta tog med sig sin tioårige son och 1624 reste till Sverige kan ha varit att detta släktskap drog in henne i religiösa stridigheter. Att hon valde det protestantiska Sverige för sin resa tyder på att hon själv och sannolikt även hennes make Henrik var protestanter medan många Stuartar var katoliker. Henrik omnämns i flera källor som ’magister’, en lärd man, kanske präst. Hans öde är obekant.
Släktens första tid i Sverige
Joneta var, enligt en källa på nätet född 1584. Stämmer det var hon således omkring fyrtio år då hon kom till Sverige. Hon bosatte sig med sin son i Brätte inte långt från nuvarande Vänersborg. De valde att kalla sig Befritz, en försvenskning av Beveridge. Måhända hade hon medfört ekonomiska resurser för att inledningsvis klara av att försörja sig och sin son Hans, som uppenbarligen var en kompetent yngling och med tiden blev handlande. Säkra källor till Jonetas fortsatta liv saknas.
Samma år som Hans vann burskap som handlande, 1638, gifte han sig med Elisabeth Segolsdotter. Hennes far, Segol Svensson, var en av Brättes borgmästare. Elisabeth hade nyligen blivit änka efter överstelöjtnanten i kejserlig tjänst Henrik Sahlefelt och hade med honom sonen Erik, född 1635, för vilken Hans nu blev styvfar.
1640 fick borgarna i Brätte en kunglig befallning att flytta Brätte och grunda en ny stad, Vänersborg, som fick sitt namn efter några intilliggande skansar. Sent omsider flyttade även Hans dit och 25 juni 1660 blev han tillförordnad borgmästare.
Hans och Elisabeth skulle med tiden få tio barn där två dog mycket unga och en i tonåren. De övriga nådde vuxen ålder och två blev över åttio år. Elisabeth avled 1657 och året därpå gifte sig Hans med Brita Roos af Hjelmsäter med vilken han fick tre barn. Från denna barnaskara stammar den Belfrageska släkten.
Hans dog 13 nov 1688. Med sina båda fruar och ett tiotal barn ligger Hans begravd i det Belfrageska gravkoret vid Naglums kyrka vilken med tiden övergavs och raserades i början av 1790-talet. Gravstenshällen över Hans Belfrage och hans familj återfanns i delar år 1920 och 1921. Den är sedan dess hopfogad och inmurad i Vänersborgs kyrkas vapenhus.
Den som söker mer information hänvisas till de källor som anges på annan plats på hemsidan, bland annat den ovan nämnda boken av Jenny Belfrage.
Adelskap
På basis av ett offentligt skotskt intyg om hans adliga härkomst, daterat 18 april 1666, ansökte Hans samma år om adelskap. Detta beviljades formellt den tredje december 1666 av Karl XI genom hans moder Hedvig Eleonora, änkedrottning efter Karl X Gustav. Ätten introducerades på Riddarhuset 27 augusti 1668 under nuvarande nr 782. Ätten uppflyttades 1778 3/11 i dåvarande andra klassen, riddarklassen.
Det skotska bördsbrevet och det svenska originalsköldebrevet förvaras i Riddarhuset
Referenser
Belfrage, Jenny (1916). Bidrag till släkten Belfrages historia. Nyutgåva med tillägg (2006).
Beveridge, David (1885). Culross and Tulliallan.
Beveridge, Sidney (1923) The story of Beveridge families of England and Scotland
Black, George (1946). The surnames of Scotland. Their Origin, Meaning and History.
Blomgren, Sven (1973). Vänersborgs kyrka: historik och beskrivning.